Sorg? Chock? Undran? Maklös? Vad känner jag???

Mamma ringde mig idag, när jag var och handlade. Hon berättade att Martin, min brors bästa vän tillika gudfar till hans dotter, hade dött i sömnen inatt... Han var hemma hos sina föräldrar för att han var dålig, låg i 41 graders feber. Sen skulle han tydligen laga mat, men kom inte så långt... De hade hittat honom död i köket!! (har inte hela storyn klar för mig)

När mamma berättade blev jag bara kall som is, kände ingenting och allting på samma gång...
Tänkte:
Hur ska jag känna nu? Hur ska man känna? Hur ska man reagera??? Han var ju bara 30 år, han kan väl inte bara ha dött sådär... Hade han tagit nåt? Vad hade hänt...... Tusen tankar på mindre än en sekund. Stackars Johne! De har varit bästa vänner sen de var 5 år eller nåt... Har gått igenom allt tillsammans! Och nu finns han plötsligt inte längre....

Hela arbetspasset idag har jag gått som i en bubbla, har inte varit fokuserad det minsta! Det värsta är att jag inte vet varför. Jag kände knappt Martin, minns honom mest som en jobbig liten unge som bara skulle vara i vägen när jag lekte med hans äldre syster, eller som en kul kille som festade med oss på midsommar när vi var lite äldre. Men någon mer ingående relation har vi inte haft!

Tror att jag är mer ledsen för min brors sorg, för den är stor och ÄKTA!

För mig är allt bara så ofattbart, man ska inte kunna dö bara sådär när man är 30 år!!!!! Han va ju frisk!!!

Tusen tankas studsar runt i huvet på mig utan att egentligen fastna på nåt, därför är säkert detta inlägg väldigt osammanhängande och jobbigt att läsa, men jag vet inte hur jag ska skriva annars för att man ska fatta hur snurrigt det är i mitt huvud just nu!!


Var stark Johne vi kommer igenom detta på nåt sätt jag lovar!!! Finns här när du behöver mig! Läs dikten till Julia, den gäller er lika mycket! Älskar dig så oändligt mycket kära bror och det gör mig såå ont att du ska vara ledsen, men jag vet att du behöver vara det just nu! Nu kommer tårarna bara för att jag känner mig så maktlös, det finns inget jag kan göra eller säga för att lätta din sorg fast jag skulle vilja göra ALLT!!!



Martin och mamma bryter arm, midsommar 2002! Mina bröder John och Edvin i bakgrunden!

Min stackars lilla mamma...

Det är tydligen inte meningen att nånting ska va lätt för henne.... Idag ringde hon från sjukhuset, jag frågade om hon va på väg hem snart.... Då svara hon att hon är kvar i alla fall till imorrn, hon har tydligen levrat blod i avföringen och dåliga blodvärden! Hon lät trött o nästan uppgiven.. Kan inte va kul att tro att man ska komma hem en dag, och sen få beskedet att man måste va kvar minst en dag till... En ska e ju bra att de vill hålla henne kvar, då har de ju ändå koll på hennes värden. Istället för att hon ligger hemma och inte vet.... Jaja hoppas nu i alla fall att hon får komma hem imorrn!!!


Vem är det halt för??

Igår skulle vi haft soptömning här hemma, men av nån anledning tömde de inte! Thomas ringde till srv och frågade varför de inte kommit, han fick till svar att ni har tömning på fredagar.... Det har vi inte haft på 2år, och vi har heller inte fått nån information om ändring! Sen gick han in på deras hemsida och kollade, där står det att hämtningen är försenad p g a halka! Alla hade ställt ut sina soptunnor trots halkan, och med det nya URDÅLIGA systemet så går sopgubbarna inte ens ur bilen. Så jag undrar:
VEM ÄR DET HALT FÖR???
Blir så förbannad över att de inte kan ge bra service, kanske dags att slopa monopolet på sophämtningen oxå!!!! Idag har de tydligen tömt tunnorna, är det inte minst lika halt idag????



Uppvaket...

Pratade med mamma för några timmar sen... Allting hade gått bra! Hon hade sovit av och till hela dagen... Sjukt vad man sover efter de droger man får vid nedsövning. Hon var lite groggy av morfinet, men hon hade iaf vaknat! Finns ju ALLTID en risk att bli nedsövd. När jag pratade med henne satt hon och drack vatten med tesked... *hihi*

Pyromaner...

Axel och Viktor har startat sin framtid som pyromaner...
Thomas gick upp på övervåningen för att se till att de städade rummet efter sig innan Viktor skulle gå hem. då ser han rök som slingrar sig från min säng... Barnen har alltså lekt i våran säng och vält ner min spotlight tänd i sängen, där hade den legat och blivit jättevarm och bränt hål i mitt lakan. Fatta vad som kunnat hända om inte Thomas gått upp just då! Dennis och Jocke satt i rummet mittemot och märker INGENTING!

Gastric bypass...

Idag går tankarna till min lilla mamma!
Hon ligger på operationsbordet, för andra gången på ett år! Den här gången är det visserligen självvalt, men ändå! Hon drabbades av bröstcancer förra året, har genomgått cellgifter, strålning och hela baletten… Nu, troligtvis i skrivandets stund ligger hon och gör en gastric bypass… Hon ska bli smal och smärt min lilla mamma, inte utan att man blir lite avundsjuk. Men jag skulle inte vilja gå igenom den operationen hon gör just nu! Tankarna har funnits MÅNGA gånger, men det känns inte som att jag skulle känna att det är värt det, man får försaka så mycket av ”livets goda”…



Höst, vinter eller vår???

Att man aldrig vänjer sig vid dessa svenska vintrar… Det är mer som en blandning av vår och höst, någon riktig vinter blir det ALDRIG! De vintrarna som var när jag var liten lär inte mina barn få uppleva. Med risk för att låta som att jag vore född på stenåldern. Vi har inte ens tagit fram vare sig pulka eller snowracer den här vintern. Eller jo snowracern använde vi väl en eller två ggr i december… Är så innerligt trött på detta slask! Om snön bara fick ligga vore jag glad!

Vilken son!

Ja de va ju ett tag sen jag skrev nåt... Jag måste vara den mest värdelösa bloggaren här! Men men jag skyller på tidsbrist ;-) Tycker inte att jag gör annat än jobbar o städar.


Måste berätta om vad som hände förra fredagen. När jag kom hem från jobbet hade Björn kommit och hämtat Dennis, som vanligt. Jag hinner aldrig säga hejdå till honom de helger han ska dit, för jag slutar för sent. Men iaf, när jag kom hem kollade jag min mail som vanligt... Ser att jag fått nåt från Dennis fröken, tänker i mitt stilla sinne att vad är det den här ggn då... Till min förvåning är det ett väldigt positivt mail! Hon skrev med rubriken "Vilken son!":


Hej Malin!

Måste bara berätta att jag är helt förundrad över hur Dennis fungerat dessa två dagar. Man kan inte tro att det är samma pojke som kommit till skolan. Han har "fungerat" alldeles fantastiskt bra!

Dennis har berättat om hur ni har bestämt hemma. (Vad duktiga ni/DU har varit!) Han verkar helt införstådd med att han själv bestämmer vilka "favörer" han kan räkna med om han följer de "regler" ni bestämt. Grattis, fantastiskt!!!!!

Ha en trevlig helg

kram Gunilla


Stoltare och gladare mamma än jag var den helgen får man leta efter! Hoppas bara att han kan fortsätta att vara lika bra i skolan resten av tiden, men jag vet att jag inte kan begära det.

Dessutom har jag tagit kontakt med en ADHD konsult, som det så fint heter. Hoppas verkligen att hon kan komma med bra tips och trix för att få vardagen att gå runt! Utan större konflikter...

Vad blir det för mat??

Den eviga frågan, i mitt hem så som i alla andras............. När jag för vilken ggn i ordningen öppnade frysen för att se om vi mot förmodan hade nåt kul att äta, insåg jag att jag inte hittar annat än is, is och så lite is............. Så varför inte frosta av frysen när det ändå e 12 minusgrader ute........ Påminner mig själv varje ggn jag gör det att nästa frys jag köper måste vara självavfrostande!!!! Men nu e de gjort o middan blev inte roligare än köttbullar med spagetti! Jippi vilka gormetkockar vi e!!

Ungarna hade fått en hemuppgift från dagis, som de skulle göra under jullovet........ (2 & 3 år gamla) De skulle fylla en flaska med vatten eller nåt som blir vatten, samt dokumentera det. Så de fick fylla sina flaskor med is från frysen! Det tyckte iaf de va roligt, men mitt kök blev om möjligt ännu blötare än om jag fått vara ifred............

Dennis rum är bara påbörjat än så länge, men jag pallar inte ta det när ungarna e vakna, de river mer än jag hinner plocka undan.






Jaaa JAG lyckades!

Har snackat länge om att jag vill klippa Axel, men har inte velat ta tag i det......... Väntade mig stora protester o en ormklille som inte ville sitta still. Men idag tog jag tjuren vid hornen o klippte till han ;-)
Han satt som en liten ängel på stolen framför TV'n och lekte med mitt läppglans medan jag klippte honom. Tålamod med sin mamma (som inte alls är nån frisör) hade han oxå! Gullungen min! Man skulle säkert behöva gå igenom i håret igen för att få det riktigt jämnt, men nu ser han ut som en lite kille iaf!


Såhär såg han ut innan.


 
Såhär ser han ut nu!!!!


Ska försöka ta tag i storebrors rum nu, så han får lite bättre organisation där inne........ O ta bort lite småbarns saker, så han har plats för alla sin milioner lego skepp o byggnader.........


RSS 2.0