Sorg? Chock? Undran? Maklös? Vad känner jag???
Mamma ringde mig idag, när jag var och handlade. Hon berättade att Martin, min brors bästa vän tillika gudfar till hans dotter, hade dött i sömnen inatt... Han var hemma hos sina föräldrar för att han var dålig, låg i 41 graders feber. Sen skulle han tydligen laga mat, men kom inte så långt... De hade hittat honom död i köket!! (har inte hela storyn klar för mig)
När mamma berättade blev jag bara kall som is, kände ingenting och allting på samma gång...
Tänkte:
Hur ska jag känna nu? Hur ska man känna? Hur ska man reagera??? Han var ju bara 30 år, han kan väl inte bara ha dött sådär... Hade han tagit nåt? Vad hade hänt...... Tusen tankar på mindre än en sekund. Stackars Johne! De har varit bästa vänner sen de var 5 år eller nåt... Har gått igenom allt tillsammans! Och nu finns han plötsligt inte längre....
Hela arbetspasset idag har jag gått som i en bubbla, har inte varit fokuserad det minsta! Det värsta är att jag inte vet varför. Jag kände knappt Martin, minns honom mest som en jobbig liten unge som bara skulle vara i vägen när jag lekte med hans äldre syster, eller som en kul kille som festade med oss på midsommar när vi var lite äldre. Men någon mer ingående relation har vi inte haft!
Tror att jag är mer ledsen för min brors sorg, för den är stor och ÄKTA!
För mig är allt bara så ofattbart, man ska inte kunna dö bara sådär när man är 30 år!!!!! Han va ju frisk!!!
Tusen tankas studsar runt i huvet på mig utan att egentligen fastna på nåt, därför är säkert detta inlägg väldigt osammanhängande och jobbigt att läsa, men jag vet inte hur jag ska skriva annars för att man ska fatta hur snurrigt det är i mitt huvud just nu!!
Var stark Johne vi kommer igenom detta på nåt sätt jag lovar!!! Finns här när du behöver mig! Läs dikten till Julia, den gäller er lika mycket! Älskar dig så oändligt mycket kära bror och det gör mig såå ont att du ska vara ledsen, men jag vet att du behöver vara det just nu! Nu kommer tårarna bara för att jag känner mig så maktlös, det finns inget jag kan göra eller säga för att lätta din sorg fast jag skulle vilja göra ALLT!!!
Martin och mamma bryter arm, midsommar 2002! Mina bröder John och Edvin i bakgrunden!
..det är helt obegripligt.. vet inte vad jag ska skriva Malin.
Känner som du. En ogripbar sorg.. förvånande stark. Alla tankar till Johne..
Men så sorgligt. Vad ska man säga.
Beklagar sorgen.
Beklagar
ush det är så hemskt då unga människor dör, jag tycker det har varit mycket sånna otäckheter den senaste tiden och jag får lite dödsångestav det. Beklagar verkligen
