Låt den rätte komma in.

Jag har som bekant för en del, kanske mindre för andra, bott i Blackeberg en tid i mitt liv... Kanske var det därför jag kände att jag mååste läsa (lyssna på) denna bok!


Fastnade totalt för den, såg allt som jag sett det när jag bodde där. Trots att mer än hälften av alla butiker inte fanns längre, och att "Blackan" mer eller mindre dött ut redan.... jag trivdes ALDRIG där!

När jag kom till samtalet mellan Lacke och Gösta började jag skratta, för att författaren hade verkligen slagit huvet på spiken när Lacke förklarade vad han kände för gamla "Blackan"...


"Jag vill inte vara här längre! (en massa annat som inte hör till citatet...)

Inte så. Här. Här. Hela skiten. Blackeberg. Alltihop. Dom här husen, vägarna man går, platserna, människorna, alltihop är bara... som en enda stor djävla sjukdom, fattar du? Det är nåt fel. Dom tänkte ut den här platsen, planerade alltihop för att det skulle bli... perfekt, va. Och på nåt djävla vänster blev det fel istället. Nåt skit.
  Som att... jag kan inte förklara det... som att dom hade nån idé om vinklarna, vad fan som helst, vinklarna husen skulle stå i, i förhållande till varandra, va. Så att det blev harmoni eller nåt. Och så hade dom nåt fel på mätstickan vinkelhaken, vad fan dom använder, så at det blev lite fel från början och sen blev det mer fel. Så att man går här mellan husen och bara känner att... nej. Nej, nej, nej. Här ska man inte vara. Här är det fel, fattar du?
  Fast det är ju inte vinklarna, det är nåt annat, nåt som bara... som en sjukdom som sitter i... väggarna och jag... vill inte vara med längre."


Så klockrent, kan inte förklara hur jag känner för Blackeberg på ett bättre sätt!!


Kommentarer
Postat av: Annelie

Hahaha!!Snacka om ÅNGEST!

2008-12-26 @ 22:43:48
URL: http://goolan.blogg.se/
Postat av: Erik

hehe tack för stödet :)

2009-02-23 @ 22:18:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0